Du är bäst, Pytte! är den senaste boken (maj 2016)!

Klicka på

böckerna för att se

inuti dem!

Hur första boken om Pytte blev till

Hur kommer det sig att jag, som egentligen var ganska rädd för hästar, ritade och skrev den här boken om shetlandsponnyn som var för liten för att få vara med?

 

Jo, vi köpte ett sommarhus i Häradsbygden utanför Leksand. Det fanns blånande berg och skog, hagar och vatten, och röda hus.

 

Bredvid oss låg ett stall med hästar. Jättevackra på avstånd, men kom de nära så blev jag mycket stressad och rädd. Jag hade ramlat av en gång när jag var åtta, och den rädslan satt i.

 

Men mitt barn började älska hästar!

Och eftersom jag älskade mitt barn så fördjupade vi oss i barnets intresse. Vi cyklade ofta runt i Häradsbygden och tittade på hästar och vi red ponnyridning när det fanns möjlighet. Sakta så vek min rädsla av och ersattes med ett intresse.

Mitt barn tecknade, lekte, pratade om hästar och ville veta mer. Vi lånade alla böcker som fanns på biblioteket om hästar.

Men hästböckerna vi lånade var ibland lite svåra att förstå för barnet. Jag fick jobba ganska hårt som vuxen högläsare med att förenkla fakta.

 

(Samtidigt lärde jag mig en massa på kuppen.)

Eftersom jag jobbar som illustratör på heltid (här är några av mina böcker på bild) så kände jag en önskan att skapa historier med mina nya vänner hästarna. Jag ville göra en berättelse med en handling som skulle passa i småbarnsåldern.

 

Och så kom en historia till mig. Vi hade nyss fått ett syskon i familjen. Vi hade alltså någon som var större och någon som var mindre. "Du är för liten, du får inte vara med!" Jag kände (och igenkände - lillasyster som jag är) att det var något man kunde utforska med olika stora hästar.

Så blev Pytte till. Han fick också tre större hästkompisar. De bor på hästgården Granbacken. Historien tar språng i att han är för liten för att få vara med på hopptävlingen. Men det visar sig senare i historien att det faktiskt finns fördelar med att vara minst.

 

Jag tyckte också det var viktigt att inkludera både tjejer och killar i boken i lika mängd. När jag hörde om en väns barn som hade slutat med ridning för han tyckte det var jobbigt att vara den enda killen på ridskolan blev jag mycket ledsen att höra det. Då är det vi vuxna som har ett ansvar att stödja alla barn att göra det just de tycker är kul - och självkritiskt jobba på vår egna attityder kring alla sporter.

 

Boken är berättad från hästarnas perspektiv. Jag smög in lätta fakta om ridning och utrusning, sådant man möter i stallet de första gångerna man provar ridning.

 

 

Jag skrev grunden till Pytte när jag gick en skrivarkurs för tecknare, med Anna Höglund och Kajsa Gordan som lärare. Mycket inspirerande och lärorikt.

 

Stort tack även till Claras Ponnyridning i Mon, Siljansnäs, för att jag fått tjuvlyssna och fråga saker. Och tack till min granne Lennart och vän Veronika som har bidagit med inspiration och fakta.

Tack mitt barn!